Nu är det det hundrade inlägget av mig på riktigt, och det sista från Kina. Klockan är tio i sex på morgonen och jag har bara fått ett par timmars sömn. Helt medvetet för att kunna sova bort tidsskillnaden på planet hem.
Vi klarade av alla våra uppgifter vi hade för dagen igår och jag är klar med Kina för den här gången.
--------
Slutgiltig utvägning: 84,4 kg.
--------
// Magnus ur Kina
tisdag 22 juli 2008
måndag 21 juli 2008
Nu är det snart över
Jag inleder med att bjuda in till ett litet välkommstpartaj. Vid önskvärt grillväder på fredag kl halv sju är ni alla välkommna till Philips bakgård (skolgatan 34) som erbjuder både bra grill och gott om sittplats. Efter grillning (eller om vädret säger annorlunda) fortsätter vi hem till Schantzgatan för fortsatt socialiserande. Alla är välkommna, men alla behöver också ta med vad som skall inmundigas, både mat och dryck.
Dagarna med Hanna i Beijing var fantastiskt trevliga. Fredag och lördag tillbringade vi dock inte i den brusande storstaden utan snarare i ingenstans. Hanna kombinerade nytta med nöje och gjorde en reportageresa till en by vi kinesiska muren och vi fick följa med.
Fredagen började med att vi vaknade i ett rum som höll dryga 30 grader. Elen hade tagit slut (man betalar i förskott och får pynta mer när huset slocknar) och luftkonditioneringen fungerade således inte. När packningen var packad gav vi oss ut genom dörren och möttes av årets häftigaste regn i Beijing. Närmare dyngsur än torr satte vi oss i en taxi och åkte till busstationen.
Vi var på väg till en by som heter Huanghua. En liten by precis bredvid muren. I fredags gick jag och Sara på en egen tur på muren under tiden som Hanna och hennes kollega WuShan grävde fram ett reportage. Vi (jag och Sara) fick veta att det gick att komma upp på muren via en stege som en av byborna administrerade (läs tar betalt för att använda) på murens västra sida (den mot fienderna och vildarna). När vi gått upp längs muren och ännu inte hittat någon stege bestämde vi oss för att klättra upp till ett fönster på ett av vakttornen. Jag provklättrade lite och bestämde mig för att det var möjligt. Sara tvekade men med lite hjälp och peppning gick det alldeles utmärkt. Jag klättrade efter med två väskor och kamera på ryggen. Det var närmare fyra meter upp till fönstret och jag blev lite stolt och imponerad över att vi båda kom upp med livet i behåll.
Väl uppe på muren vandrade vi norr/öster ut. Närmast byn är muren restaurerad, men en bit bort (längre än de flesta går) är muren i orört skick. Sista biten (som Sara hoppade över) var muren buskbeväxt och inte mycket bredare än stigen jag gick på. Det kändes häftigt att gå och och se på muren där den inte var restaurerad för turismens skull.
På vägen bortåt genade vi förbi en av topparna och gick på en stig mellan murdelarna. På vägen tillbaka följde vi muren vilket bitvis innebar en stigning på cirka 45 grader med en trappa som inte utsatts för någon restaurering. En slitig halvtimme senare pustade vi ut på toppen med en fantastisk utsikt över bergen runt omkring.
När kvällen kom övernattade vi på en gård/restaurang/hotell. Mycket spartanskt och med den hårdaste säng jag någonsin exponerats för.
Lördagen bjöd på reportagesällskap. Vi följde med Hanna och WuShan för att prata med en av gubbarna i byn. Vi fick dessutom en förevisning av en annan mur (byggd samtidigt som den här delen av muren) som användes för att skydda områdets hästgarnison. Muren var en gång lika ståtlig som övriga muren, men många års väder, vind och bybor i behov av byggmaterial och slitit hårt på hästmuren.
Samtalet avslutades med en lunch. Gubben (som är bonde och fortfarande, trots 70 år, odlar valnötter, aprikoser, kastanjer mm) brukade vanligtvis bara "äta" två glas kinesiskt brännvin till lunch (ett glas till frukost och två glas till kvällsmat också). Det gick bra att dricka öl också men då var han tvungen att dricka mer. Vi övriga fick äta lite riktig mat...
Nu är vi tillbaka i Shanghai och har initierat packandet. Det är sjukt mycket grejer som skall med. Vi får hoppas på att flygbolaget inte är så petiga med vikten (vilket tydligen är normalfallet här i kina) för i så fall blir det dyrt...
Vi kommer nog väga in runt 60 kg baggage, vilket är 50% mer än tillåten vikt. Så kan det gå när man tar med sig fulla väskor hit och handlar sig halvdöd när man kommer hit.
_________________
Träningslogg:
Äntligen är träningsloggen tillbaka. Förutom en hårt pass på muren häromdagen (jag sprang faktiskt upp för några av trapporna/lutningarna) klarade jag av ett kortare löppass igår kväll. Temperaturen hade krupit neråt 25 grader så det var riktigt skönt ute. Kroppen behövde inte alls jobba lika hårt med att hålla temperaturen nere. Jag sprang 6 km på 32:57 i 6min/km tempo de första kilometrarna och ökade sedan konstant tills jag sprang det sista varvet på 1:37 (drygt 4 min/km) Det kändes oväntat lättsprunget och jag ser fram emot ett sista löppass här i Shanghai senare i eftermiddag.
--------
Dagens invägning: 84,0 kg. Tro det eller ej, de senaste veckornas avsaknad av träning och svullande i mat har inte satt sina spår på vikten. Det här var den sista invägningen (imorgon bitti blir det en utvägning) och om jag klarar av att hålla vikten tills imorgon har jag klarat av mitt mål.
--------
Idag väntar ytterligare lite god mat, en träningsrunda, inköp av badmintonracket (om det är rätt pris), slutlig packning, sista massagen och sen sänggång (för att börja vänja sig vid den gamla vanliga tiden).
Beo: Grillparty skall icke äventyras och chauffören är nog något återhållsam efter det senaste debacklet med mannen i blått.
Stina H: Jobbar du i Öret eller? I så fall finns det ju massor med möjligheter att ses. Biljetterna är köpta och betalda så vi överväger inget annat än det planerade flyget. Börjar du bli tjock?
Kiwi: Den österländska mystiken uteblir tyvärr. Trots idoga försök så har jag inte lyckats finna någonstans att inhandla den mystik du är ute efter. Inte heller någon mugghållare har inhandlats, trots intensiva försök.
Johan: Jag ber om ursäkt för räknefelet med inläggen. I min meny har jag av misstag räknat med några utkast (som har kommit till på grund av sviktande internetuppkoppling) . Det skall givetvis vara så att detta är mitt 99:e inlägg (eftersom ni skrev det första). Födelsedagsfika attenderas gärna. Vi kanske kan ha ett gemensamt... (jag har ju inte heller blivit firad)
Jag väljer att inte ytterligare kommentera mitt tillkortakommande vad det gäller räkenskaperna.
Dagarna med Hanna i Beijing var fantastiskt trevliga. Fredag och lördag tillbringade vi dock inte i den brusande storstaden utan snarare i ingenstans. Hanna kombinerade nytta med nöje och gjorde en reportageresa till en by vi kinesiska muren och vi fick följa med.
Fredagen började med att vi vaknade i ett rum som höll dryga 30 grader. Elen hade tagit slut (man betalar i förskott och får pynta mer när huset slocknar) och luftkonditioneringen fungerade således inte. När packningen var packad gav vi oss ut genom dörren och möttes av årets häftigaste regn i Beijing. Närmare dyngsur än torr satte vi oss i en taxi och åkte till busstationen.
Vi var på väg till en by som heter Huanghua. En liten by precis bredvid muren. I fredags gick jag och Sara på en egen tur på muren under tiden som Hanna och hennes kollega WuShan grävde fram ett reportage. Vi (jag och Sara) fick veta att det gick att komma upp på muren via en stege som en av byborna administrerade (läs tar betalt för att använda) på murens västra sida (den mot fienderna och vildarna). När vi gått upp längs muren och ännu inte hittat någon stege bestämde vi oss för att klättra upp till ett fönster på ett av vakttornen. Jag provklättrade lite och bestämde mig för att det var möjligt. Sara tvekade men med lite hjälp och peppning gick det alldeles utmärkt. Jag klättrade efter med två väskor och kamera på ryggen. Det var närmare fyra meter upp till fönstret och jag blev lite stolt och imponerad över att vi båda kom upp med livet i behåll.
Väl uppe på muren vandrade vi norr/öster ut. Närmast byn är muren restaurerad, men en bit bort (längre än de flesta går) är muren i orört skick. Sista biten (som Sara hoppade över) var muren buskbeväxt och inte mycket bredare än stigen jag gick på. Det kändes häftigt att gå och och se på muren där den inte var restaurerad för turismens skull.
På vägen bortåt genade vi förbi en av topparna och gick på en stig mellan murdelarna. På vägen tillbaka följde vi muren vilket bitvis innebar en stigning på cirka 45 grader med en trappa som inte utsatts för någon restaurering. En slitig halvtimme senare pustade vi ut på toppen med en fantastisk utsikt över bergen runt omkring.
När kvällen kom övernattade vi på en gård/restaurang/hotell. Mycket spartanskt och med den hårdaste säng jag någonsin exponerats för.
Lördagen bjöd på reportagesällskap. Vi följde med Hanna och WuShan för att prata med en av gubbarna i byn. Vi fick dessutom en förevisning av en annan mur (byggd samtidigt som den här delen av muren) som användes för att skydda områdets hästgarnison. Muren var en gång lika ståtlig som övriga muren, men många års väder, vind och bybor i behov av byggmaterial och slitit hårt på hästmuren.
Samtalet avslutades med en lunch. Gubben (som är bonde och fortfarande, trots 70 år, odlar valnötter, aprikoser, kastanjer mm) brukade vanligtvis bara "äta" två glas kinesiskt brännvin till lunch (ett glas till frukost och två glas till kvällsmat också). Det gick bra att dricka öl också men då var han tvungen att dricka mer. Vi övriga fick äta lite riktig mat...
Nu är vi tillbaka i Shanghai och har initierat packandet. Det är sjukt mycket grejer som skall med. Vi får hoppas på att flygbolaget inte är så petiga med vikten (vilket tydligen är normalfallet här i kina) för i så fall blir det dyrt...
Vi kommer nog väga in runt 60 kg baggage, vilket är 50% mer än tillåten vikt. Så kan det gå när man tar med sig fulla väskor hit och handlar sig halvdöd när man kommer hit.
_________________
Träningslogg:
Äntligen är träningsloggen tillbaka. Förutom en hårt pass på muren häromdagen (jag sprang faktiskt upp för några av trapporna/lutningarna) klarade jag av ett kortare löppass igår kväll. Temperaturen hade krupit neråt 25 grader så det var riktigt skönt ute. Kroppen behövde inte alls jobba lika hårt med att hålla temperaturen nere. Jag sprang 6 km på 32:57 i 6min/km tempo de första kilometrarna och ökade sedan konstant tills jag sprang det sista varvet på 1:37 (drygt 4 min/km) Det kändes oväntat lättsprunget och jag ser fram emot ett sista löppass här i Shanghai senare i eftermiddag.
--------
Dagens invägning: 84,0 kg. Tro det eller ej, de senaste veckornas avsaknad av träning och svullande i mat har inte satt sina spår på vikten. Det här var den sista invägningen (imorgon bitti blir det en utvägning) och om jag klarar av att hålla vikten tills imorgon har jag klarat av mitt mål.
--------
Idag väntar ytterligare lite god mat, en träningsrunda, inköp av badmintonracket (om det är rätt pris), slutlig packning, sista massagen och sen sänggång (för att börja vänja sig vid den gamla vanliga tiden).
Beo: Grillparty skall icke äventyras och chauffören är nog något återhållsam efter det senaste debacklet med mannen i blått.
Stina H: Jobbar du i Öret eller? I så fall finns det ju massor med möjligheter att ses. Biljetterna är köpta och betalda så vi överväger inget annat än det planerade flyget. Börjar du bli tjock?
Kiwi: Den österländska mystiken uteblir tyvärr. Trots idoga försök så har jag inte lyckats finna någonstans att inhandla den mystik du är ute efter. Inte heller någon mugghållare har inhandlats, trots intensiva försök.
Johan: Jag ber om ursäkt för räknefelet med inläggen. I min meny har jag av misstag räknat med några utkast (som har kommit till på grund av sviktande internetuppkoppling) . Det skall givetvis vara så att detta är mitt 99:e inlägg (eftersom ni skrev det första). Födelsedagsfika attenderas gärna. Vi kanske kan ha ett gemensamt... (jag har ju inte heller blivit firad)
Jag väljer att inte ytterligare kommentera mitt tillkortakommande vad det gäller räkenskaperna.
torsdag 17 juli 2008
Rapport från Beijing
Utcheckning från Nordica och flygresa till Bejing gick utmärkt. Värre blev det däremot när vi hoppade in i taxin vi blev tilldelade vid flygplatsen. Inte nog med att han hade en sunkigare bil som saknade luftkonditionering, han verkade inte hitta särskillt bra i Beijing heller. En egenskap jag prioriterar ganska högt för just taxichaufförer i Beijing. Trots en adresslapp till ett hotell i närheten av Hanna och Michel och ett telefonsamtal med Hanna lyckades vi inte komma rätt förens efter ett andra samtal och att vi lämnade taxin när jag kände igen mig och kunde gå sista biten.
När inkvarteringen var klar inväntade vi en av Hannas nyfunna vänner och journalistkollegor Tilde innan vi drog iväg för att inmundiga gårdagens kvällsmål. Vi tog en taxi till HouHai-området (Hai betyder sjö och i områdets mitt ligger ett litet sjösystem) som ligger väster/norr om förbjudna staden och erbjuder ett stort antal restauranger och barer. Vi landade på en restaurang som serverade Yunnanmat (eventuellt för att Hanna skulle kunna försäkra sig om att vi hade ätit alla nödvändiga delikatesser från Yunnan/Kunming).
När den strålande goda maten ( med undantag för en tofurätt som enligt mig hade alltför mycket koriander i sig) var uppäten vandrade vi vidare runt sjöarna och bestämde efter en kort överläggning att hyra en båt. Vi hyrden en liten elmotordriven plastbåt med trötta batterier. Båten gick långsamt, men gav inte heller utlopp för några överraskningar. Det var skönt att komma ut på vattnet efter att ha suktat efter vatten i tre månader (tyvärr är vattnet inte lika trevligt som i Sverige och innehåller dessutom varken gädda, gös eller abborre).
När båtturen var aklarad rundade vi av dagen med en taxiresa och gick till sängs.
Jag hade turen att vakna (medan Sara fortfarande sov som en liten gris) medan Hanna var hemma och blev bjuden på en espressobryggare full med gott kaffe.
När Sara vaknade till var Hanna på språng till kontoret vi (jag och Sara alltså) planerade dagens aktiviteter. Först på listan stog ett mål morgonmat, tätt följt av ett besök i den förbjudna staden. Frukosten inmundigades på grandma's kitchen som är en restaurang i amerikanskt snitt. Med nyfyllda magar begav vi oss mot den förbjudna staden. Tillsammans med ett större antal (mestadels kinesiska) turister vandrade vi runt innanför murarna tills vi tröttnade på Ming och Qing dynastier, deras kläder, vapen, konkubiner och fritidssysselsättningar. Förbjudna staden räknade vi som ett av två måstebesök här i Beijing och besöket var avklarat vid tvåkrokarna.
När förbjudna staden var avklarad gick vi ut på norra sidan och vandrade upp till ett budhisttempel på en kulle strax norr om förbjudna staden. Där uppifrån hade vi en bra utsikt och överblick över föbjudna staden
När lunchen (något sent) var avklarad (på samma ställe som frukosten eftersom vi inte passerade en enda annan restaurang på vägen hem från budhisttemplet) mellanlandade vi "hemma" för att vila en kort stund samt hänga tvätten som tvättades under förmiddagen.
Med tvätten hängd och vilan vilad drog vi vidare till en skräddare för uppsömnad av ytterligare några skjortor (lika bra att passa på medan chansen finns). I samma hus (på de övriga fem våningarna) fanns det goda möjligheter till lite mera copy shopping. Själv är jag numer en lycklig ägare till en "Haglöfs" jacka, medan Sara gick loss på märkesväskorna. Det blir nog till att köpa en till väska för att ta sig hem...
Imorgon väntar ett besök vid muren. Hanna ska göra ett reportage så vi skall åka längre bort än de "vanliga" turisterna och troligtvis sova över hos någon gästvänlig bondgård. Mer rapporter om detta följer.
Dagens födelsedagsgrattis går till Johan: Hurra, hurra, hurra, hurra!
Beo: Fisken (inte den bruna alltså) var inte så dum. Det tycker jag definitiv att du skall prova på om du får chansen. Just Kanadensiska kollegorna brukar sällan hålla någon högre nivå. Håll dig till de brittiska öarna så kommer livet vara mycket trevligare att leva.
Philip: Landning vid 19:00 stämmer bra. Tro dock inte att bagaget skall komma bort på vägen hemåt också men jag har förståelse för om taxi Holst numer inte går lika fort som tidigare...
Peter: Kul att ha dig med på banan igen! Balansen är inte mer än teoretisk just på grund av kommunikationsproblem och andra kaosartade omständigheter. Däremot så tror jag att det finns ännu större förbättringspotential om de bara rycker sig själva i kragen en aning.
Vad danskarna beträffar så har de flera saker att vara stolta över, men visst hade de gärna varit Svenskar...
Återigen, ha en trevlig helg (och avslutning på arbetsveckan) tillsammans med Marie!
När inkvarteringen var klar inväntade vi en av Hannas nyfunna vänner och journalistkollegor Tilde innan vi drog iväg för att inmundiga gårdagens kvällsmål. Vi tog en taxi till HouHai-området (Hai betyder sjö och i områdets mitt ligger ett litet sjösystem) som ligger väster/norr om förbjudna staden och erbjuder ett stort antal restauranger och barer. Vi landade på en restaurang som serverade Yunnanmat (eventuellt för att Hanna skulle kunna försäkra sig om att vi hade ätit alla nödvändiga delikatesser från Yunnan/Kunming).
När den strålande goda maten ( med undantag för en tofurätt som enligt mig hade alltför mycket koriander i sig) var uppäten vandrade vi vidare runt sjöarna och bestämde efter en kort överläggning att hyra en båt. Vi hyrden en liten elmotordriven plastbåt med trötta batterier. Båten gick långsamt, men gav inte heller utlopp för några överraskningar. Det var skönt att komma ut på vattnet efter att ha suktat efter vatten i tre månader (tyvärr är vattnet inte lika trevligt som i Sverige och innehåller dessutom varken gädda, gös eller abborre).
När båtturen var aklarad rundade vi av dagen med en taxiresa och gick till sängs.
Jag hade turen att vakna (medan Sara fortfarande sov som en liten gris) medan Hanna var hemma och blev bjuden på en espressobryggare full med gott kaffe.
När Sara vaknade till var Hanna på språng till kontoret vi (jag och Sara alltså) planerade dagens aktiviteter. Först på listan stog ett mål morgonmat, tätt följt av ett besök i den förbjudna staden. Frukosten inmundigades på grandma's kitchen som är en restaurang i amerikanskt snitt. Med nyfyllda magar begav vi oss mot den förbjudna staden. Tillsammans med ett större antal (mestadels kinesiska) turister vandrade vi runt innanför murarna tills vi tröttnade på Ming och Qing dynastier, deras kläder, vapen, konkubiner och fritidssysselsättningar. Förbjudna staden räknade vi som ett av två måstebesök här i Beijing och besöket var avklarat vid tvåkrokarna.
När förbjudna staden var avklarad gick vi ut på norra sidan och vandrade upp till ett budhisttempel på en kulle strax norr om förbjudna staden. Där uppifrån hade vi en bra utsikt och överblick över föbjudna staden
När lunchen (något sent) var avklarad (på samma ställe som frukosten eftersom vi inte passerade en enda annan restaurang på vägen hem från budhisttemplet) mellanlandade vi "hemma" för att vila en kort stund samt hänga tvätten som tvättades under förmiddagen.
Med tvätten hängd och vilan vilad drog vi vidare till en skräddare för uppsömnad av ytterligare några skjortor (lika bra att passa på medan chansen finns). I samma hus (på de övriga fem våningarna) fanns det goda möjligheter till lite mera copy shopping. Själv är jag numer en lycklig ägare till en "Haglöfs" jacka, medan Sara gick loss på märkesväskorna. Det blir nog till att köpa en till väska för att ta sig hem...
Imorgon väntar ett besök vid muren. Hanna ska göra ett reportage så vi skall åka längre bort än de "vanliga" turisterna och troligtvis sova över hos någon gästvänlig bondgård. Mer rapporter om detta följer.
Dagens födelsedagsgrattis går till Johan: Hurra, hurra, hurra, hurra!
Beo: Fisken (inte den bruna alltså) var inte så dum. Det tycker jag definitiv att du skall prova på om du får chansen. Just Kanadensiska kollegorna brukar sällan hålla någon högre nivå. Håll dig till de brittiska öarna så kommer livet vara mycket trevligare att leva.
Philip: Landning vid 19:00 stämmer bra. Tro dock inte att bagaget skall komma bort på vägen hemåt också men jag har förståelse för om taxi Holst numer inte går lika fort som tidigare...
Peter: Kul att ha dig med på banan igen! Balansen är inte mer än teoretisk just på grund av kommunikationsproblem och andra kaosartade omständigheter. Däremot så tror jag att det finns ännu större förbättringspotential om de bara rycker sig själva i kragen en aning.
Vad danskarna beträffar så har de flera saker att vara stolta över, men visst hade de gärna varit Svenskar...
Återigen, ha en trevlig helg (och avslutning på arbetsveckan) tillsammans med Marie!
tisdag 15 juli 2008
Dags att fira
Mitt hundrade inlägg på bloggen inleds i detta nu.
Dagen började bra med besked om nattens ÖSK seger mot Giffarna. Heja, heja på, heja på ÖSK!
Gårdagens någorlunda långa vandring i de västra bergen följdes upp med en halvdag på spa i ett område med varma källor. Vi blev rekomenderade att åka hit av Tina som jobbar på Nordica och hon administrerade även en minibuss som hämtade oss vid dörren klockan elva i förmiddags och körde oss tillbaka fem timmar senare.
När vi gick in i entrén hälsades vi givetvis välkommna av av en halv armé uniformerade spaarbetare. Ingen på anläggningen pratade engelska och både min och Saras kinesiska är fortfarande ganska risig. Efter tips från Tina valde vi en "meny" som skulle kosta 138 Yuan och ett tillägg med fiskmassagen på 30. När jag betalade ville damen bakom disken ha 400. Eftersom jag inte hade mycket att argumentera med på detta besynnerliga språk så betalade jag glatt 400 istället för 346 som det borde ha kostat.
Ett ombyte och en skön dusch senare var det dags att börja med spaandet. Vi började med en varm pool med ett vitgrummligt vatten (skulle kunna varit något i still med vatten + mandelmjölk men jag tror inte det) och fortsatte med bassänger med gul, grön, blå och rödfärgat vatten ( i stil med läskedryckerna vira blåtira, fantomendricka, hugo osv). Knappt två timmar in på plaskandet var det dags för fiskmassagen. En bassäng med ett tusental små fiskar som tycks kalasa på gammal hud. Till en början kittlades det fruktansvärt mycket, men när man väl lärt sig att slappna av var det rättså skönt. Det kändes som lätta nålstick över hela kroppen (vilket kan låta oskönt, men jag tyckte som sagt att det var behagligt). Oavsett om man tyckte att det var skönt eller inte så var det i alla fall en upplevelse.
Vid fiskbadets start skrev jag på ett kvitto där jag "belastade" mitt nyckelnummer med två fiskmassager. Vi var inte helt säkra på hur det hela skulle hanteras och eftersom de inte förstod engelska och vi fortfarande inte förstår kinesiskan var det svårt att förklara att vi redan betalat för aktiviteten i fråga.
Efter fiskbadet skrubbade vi oss helt rena från gammal hud i ett varmt sandbad (bara sand, inget vatten). När skrubbandet var klart och all sanden bortspolad från kroppen var det dags för den inplanerade massagen. Massagen utfördes på ovanvåningen och nåddes via omklädningsrummen. När jag sa att jag ville ha massage blev jag ledd till en handduksbeklädd bänk i anslutning till duschrummet. Givetvis trodde jag att massagen skulle utföras på bänken i fråga, men i själva verket var det bara fråga om tvagning. Tvagningen genomfördes av en av många spaarbetande pojkar som gnuggade nästan hela kroppen ren med en handduk virad runt handen. (för detta fick jag skriva på ett kvitto på 15 pix)
När tvagningen var klar fick jag en bunt med kläder att ha på sig under massagen, ett par halvkorta byxor, en rymlig tröja och ett par engångskalsonger(!), och blev ledd upp till ett stort rum fullt med fotöljer som används vid fotmassage. Ett par vattenmelonskivor, en kopp (av något som kanske kan kallas för) kaffe, lite te och en och en halv timmes fotmassage senare går vi åter tillbaka till omklädningsrummen (efter att ha skrivit på ett kvitto på ytterligare två gånger 68 pengar). Efter en dusch försöker jag få sätta på mig mina kläder men de spaarbetande pojkarna försöker hävda att jag skall få massage. Jag försökte förklara att jag redan fått min massage, men de insisterade. Jag struntade i insisteringarna och klädde på mig mina kläder (vilka jag troligtvis hade kunnat fått påklädda av den massiva personalstyrkan i omklädningsrummet).
Renare än någonsin och påklädd med mina egna kläder mötte jag Sara i lobbyn och återlämnade våra nycklar. Damen bakom disken räknade ihop kvittona från de olika aktiviteterna och visde mig 276 på en miniräknare. Jag trodde givetvis att hon tyckte att vi skulle betala ytterligaren 276 yuan och jag var på väg att ringa Tina för att reda upp det hela. En halv minut senare visade hon mig miniräknaren ännu en gång där det stog 336. Jag höll på att få slag innan hon sekunden senare drog av 400 och gav tillbaka 64 pengar. Det var mycket bra att det inte behövdes lämnas ytterligare slantar eftersom detta hade inneburit vissa likviditetsproblem (som numer är avklarade efter ett besök på Bank of China.
På vägen hem från Hot Springs började det givetvis att regna. Inte en dag utan denna nederbörd...
Idag gjorde vi ett nytt försök att äta indiskt och lyckades mycket bättre än igår. Dessutom ligger denna indiska restaurang på samma gata som Salvador´s (som vi inte besökte idag) och ett flertal trevliga klädbutiker varav två tilldrog sig särskillt stort intresse. Jag är ny lycklig ägare av ett nytt regnställ med ett borttagbart fleecefoder i jackan. Jag är tämligen säker på att kläderna som såldes i den här butiket är "the real deal" och inte några kopior och priset är avsevärt lägre. Jag betalade exempelvis 450 pengar för jackan med fleecefodret (en Colombia jacka). I butiken bredvid gick Sara loss på klädesavdelningen medan jag hittade ett par sjysta pjuck.
Kvällen avslutades med en kopp kaffe på ett franskt café i närheten av affärerna vi besökte. Efter lite beställningsproblem med min Irish coffee fick jag stifta bekantskap med Jameson. En trevlig bekantskap som kanske kan fördjupas vid senare tillfälle.
Imorgon bär det av till Beijing med kinesisk mur, förbjuden stad och troligtvis (förhoppningsvis) ett bättre väder än vad Yunnan har lyckats uppbringa.
Beo: Någon lämplig blandning av malt, humle, jäst och vatten verkar lämpligt. Brun fisk kommer jag troligtvis att komma ihåg utan hjälp...
Dagen började bra med besked om nattens ÖSK seger mot Giffarna. Heja, heja på, heja på ÖSK!
Gårdagens någorlunda långa vandring i de västra bergen följdes upp med en halvdag på spa i ett område med varma källor. Vi blev rekomenderade att åka hit av Tina som jobbar på Nordica och hon administrerade även en minibuss som hämtade oss vid dörren klockan elva i förmiddags och körde oss tillbaka fem timmar senare.
När vi gick in i entrén hälsades vi givetvis välkommna av av en halv armé uniformerade spaarbetare. Ingen på anläggningen pratade engelska och både min och Saras kinesiska är fortfarande ganska risig. Efter tips från Tina valde vi en "meny" som skulle kosta 138 Yuan och ett tillägg med fiskmassagen på 30. När jag betalade ville damen bakom disken ha 400. Eftersom jag inte hade mycket att argumentera med på detta besynnerliga språk så betalade jag glatt 400 istället för 346 som det borde ha kostat.
Ett ombyte och en skön dusch senare var det dags att börja med spaandet. Vi började med en varm pool med ett vitgrummligt vatten (skulle kunna varit något i still med vatten + mandelmjölk men jag tror inte det) och fortsatte med bassänger med gul, grön, blå och rödfärgat vatten ( i stil med läskedryckerna vira blåtira, fantomendricka, hugo osv). Knappt två timmar in på plaskandet var det dags för fiskmassagen. En bassäng med ett tusental små fiskar som tycks kalasa på gammal hud. Till en början kittlades det fruktansvärt mycket, men när man väl lärt sig att slappna av var det rättså skönt. Det kändes som lätta nålstick över hela kroppen (vilket kan låta oskönt, men jag tyckte som sagt att det var behagligt). Oavsett om man tyckte att det var skönt eller inte så var det i alla fall en upplevelse.
Vid fiskbadets start skrev jag på ett kvitto där jag "belastade" mitt nyckelnummer med två fiskmassager. Vi var inte helt säkra på hur det hela skulle hanteras och eftersom de inte förstod engelska och vi fortfarande inte förstår kinesiskan var det svårt att förklara att vi redan betalat för aktiviteten i fråga.
Efter fiskbadet skrubbade vi oss helt rena från gammal hud i ett varmt sandbad (bara sand, inget vatten). När skrubbandet var klart och all sanden bortspolad från kroppen var det dags för den inplanerade massagen. Massagen utfördes på ovanvåningen och nåddes via omklädningsrummen. När jag sa att jag ville ha massage blev jag ledd till en handduksbeklädd bänk i anslutning till duschrummet. Givetvis trodde jag att massagen skulle utföras på bänken i fråga, men i själva verket var det bara fråga om tvagning. Tvagningen genomfördes av en av många spaarbetande pojkar som gnuggade nästan hela kroppen ren med en handduk virad runt handen. (för detta fick jag skriva på ett kvitto på 15 pix)
När tvagningen var klar fick jag en bunt med kläder att ha på sig under massagen, ett par halvkorta byxor, en rymlig tröja och ett par engångskalsonger(!), och blev ledd upp till ett stort rum fullt med fotöljer som används vid fotmassage. Ett par vattenmelonskivor, en kopp (av något som kanske kan kallas för) kaffe, lite te och en och en halv timmes fotmassage senare går vi åter tillbaka till omklädningsrummen (efter att ha skrivit på ett kvitto på ytterligare två gånger 68 pengar). Efter en dusch försöker jag få sätta på mig mina kläder men de spaarbetande pojkarna försöker hävda att jag skall få massage. Jag försökte förklara att jag redan fått min massage, men de insisterade. Jag struntade i insisteringarna och klädde på mig mina kläder (vilka jag troligtvis hade kunnat fått påklädda av den massiva personalstyrkan i omklädningsrummet).
Renare än någonsin och påklädd med mina egna kläder mötte jag Sara i lobbyn och återlämnade våra nycklar. Damen bakom disken räknade ihop kvittona från de olika aktiviteterna och visde mig 276 på en miniräknare. Jag trodde givetvis att hon tyckte att vi skulle betala ytterligaren 276 yuan och jag var på väg att ringa Tina för att reda upp det hela. En halv minut senare visade hon mig miniräknaren ännu en gång där det stog 336. Jag höll på att få slag innan hon sekunden senare drog av 400 och gav tillbaka 64 pengar. Det var mycket bra att det inte behövdes lämnas ytterligare slantar eftersom detta hade inneburit vissa likviditetsproblem (som numer är avklarade efter ett besök på Bank of China.
På vägen hem från Hot Springs började det givetvis att regna. Inte en dag utan denna nederbörd...
Idag gjorde vi ett nytt försök att äta indiskt och lyckades mycket bättre än igår. Dessutom ligger denna indiska restaurang på samma gata som Salvador´s (som vi inte besökte idag) och ett flertal trevliga klädbutiker varav två tilldrog sig särskillt stort intresse. Jag är ny lycklig ägare av ett nytt regnställ med ett borttagbart fleecefoder i jackan. Jag är tämligen säker på att kläderna som såldes i den här butiket är "the real deal" och inte några kopior och priset är avsevärt lägre. Jag betalade exempelvis 450 pengar för jackan med fleecefodret (en Colombia jacka). I butiken bredvid gick Sara loss på klädesavdelningen medan jag hittade ett par sjysta pjuck.
Kvällen avslutades med en kopp kaffe på ett franskt café i närheten av affärerna vi besökte. Efter lite beställningsproblem med min Irish coffee fick jag stifta bekantskap med Jameson. En trevlig bekantskap som kanske kan fördjupas vid senare tillfälle.
Imorgon bär det av till Beijing med kinesisk mur, förbjuden stad och troligtvis (förhoppningsvis) ett bättre väder än vad Yunnan har lyckats uppbringa.
Beo: Någon lämplig blandning av malt, humle, jäst och vatten verkar lämpligt. Brun fisk kommer jag troligtvis att komma ihåg utan hjälp...
måndag 14 juli 2008
Västra bergen i sol och regn
Trots att väderleksrapporterna skvallrade om växlande molnighet har vi hunnit med två ordentliga åskskurar under vår vandring på de västra bergen.
Vi började dagen med att åka till Kunming hotel varifrån buss nummer fem skulle ta oss till dagens första stopp för vidare byte till en annan buss. Vi kunde tyvärr inte hitta någon busshållplats eller bussterminal på det utlovade stället så vi tog en taxi istället (något som går mycket bra i det här landet eftersom taxametern inte tickar på i samma tempo som i Sverige. Kostnaden för resan slutade på dryga 40 pengar (dubbelt så dyrt som för de två bussresorna för två personer)).
Väl framme vid foten av berget (nåja, en liten bit upp men fortfarande ganska mycket kvar) refuserade vi ett flertal erbjudanden om att åka minibuss upp till bergets huvudattraktion för att istället gå upp hela vägen (två och en halv timme enligt Lonely Planet). Efter bara ett par hundra meter hittade vi en vältrampad stig uppför berget som vi bestämde oss för att följa istället för vägen av betongplattor. Vi trodde att stigen gick mellan de olika serpentinerna på vägen.
Varje femhundrade meter erbjöds tillfälle att skjuta prick på ballonger med en ärtbössor och hyra hästar för att rida uppför stigen. Efter ett bra tags vandrande började vi inse att stigen inte alls ledde till nästa serpentin på vägen, men vi fortsatte ändå eftersom vi började möta andra turister (kineser) som var på väg nedåt. Nästan uppe på toppen fick vi vänta en halvtimme under det tätaste trädet vi kunde hitta för att söka skydd från dagens första åskskur.
Vi förstod inte riktigt grejen med den toppen vi nådde och påbörjade vår vandring nedför andra sidan. 4,7 kilometer senare kom vi tillbaka till den ursprungliga vägen ett par kilometer högre upp. Ytterligare en kilometer högre upp kom vi fram till ett turistcentrum varifrån en gondollinbana gick ner till foten av berget och en sittlift gick upp till bergets huvudattraktion Dong men (Drakporten). Vi inmundigade varsin kokt majskolv, en mindre frigolitförpackning med välkryddade friterade småpotatisar och lite av grillad majskolv innan vi fortsatte vår vandring (vi gick istället för att åka sittlift) mot drakporten. Drakporten är en av de högsta av en serie små tempel som är uthuggna ur bergets östra (mycket branta) sida som vetter mot sjön och Kunming. Vi knatade uppför vindlande trappor (varav några påminde om trappan som Frodo och Sam bestiger i Sagan om ringen) och uthuggna gångar på vägen upp mot drakporten. Bitvis exponerades vi för en fantastisk utsikt över sjön och Kunming. Strax innan toppen var det åter igen dags för ett nytt regnväder. Efter en stunds väntan i skydd av en av många grottor bestämde vi oss för att fortsätta vidare till stolsliftens toppterminal i hopp om att kunna åka ner därifrån med någonslags takförsett motorfordon. Tyvärr erbjöds inte ens möjligheten att åka ner med sittliften så vi köpte varsin engångsregncape (eller kanske halvgångs med tanke på kvaliteten) och påbörjade nedstigningen.
Vägen ner gick tämligen smärtfritt och vi träffade på en österrikiskt par som vi hade sprungit på som hastigast i början på dagen. Vi slog följe sista biten ner och delade på en bil in till stan.
Till middag hade vi siktat in oss på en indisk restaurang som jag har fått en visitkort till (från en av mina volvokollegor (Kajsa)). Vår lägenhetskamrat Lisa följde med och vi hoppade in i en taxi för att ta oss till restaurangen. När vi hoppade ur taxin vid restaurangen visade det sig att det inte alls var någon indisk restaurang utan en tvättäkta kinesrestaurang. Maten smakade visserligen bra, men jag hade siktat in mig på en god curry och lite nanbröd. Tack för den Kajsa, nu vet jag vart jag har dig...
Efter maten åkte vi vidare till Salvador´s för att dricka det uteblivna frukostkaffet och åter igen stråla ihop med det österrikiska paret (David och Edith). En kopp kaffe och ett par timmars trevligt samkväm senare var det dags för hemgång (grindarna till bostadsområdet stänger klockan tolv) och nu är det snart dags för att sova min skönhetssömn.
Pappa: Härligt med en sväng till västkusten. De salta vindarna och den friska luften gör er säkert gott. Hälsa till bror och svägerska när ni hälsar på i Jönköping. Vad den 24:e beträffar går det säkert alldeles utmärkt. Vad jag vet är inget planerat och vi kan höras vidare om saken när det närmar sig. Hanna skall det givetvis hälsas till men tyvärr kommer vi inte träffa Michel eftersom han och Ambra har den dåliga smaken att vara i Holland när vi kommer och hälsar på. Ha det gott och hälsa mor om hon inte läser själv. Trevligt med ett nystädat Våsjö för övrigt, jag kan gärna tänka mig att nyttja faciliteterna när jag väl har hunnit landa där hemma.
Beo: Fint med Österlen trots att ni har missat något av det bästa med den delen av Sverige. Golfbanorna i området erbjuder både utmaning, naturskönhet och en finish som sällan skådats, men om jag känner familjen Berndtson rätt så har ni missat alla dessa godsaker längs den skånska ostkusten.
Regnet verkar inte vilja överge oss så morgondagen tänker vi ägn åt att blöta ner oss frivilligt genom att doppa våra lekamen (heter det så i plural?) i varma källor och andra välgörande bassänger.
Vad Philip och Emilie beträffar så låter jag dom svara för sig själva, men nu vet både dom och jag att de är bjudna. Grillat låter kalasbra och de bruna fiskarna behöver du (som du verkar ha förstått) inte försöka efterlikna, det blir bra med en gammal hederlig fläskkarré, kycklingfilé, oxfilé eller andra för ändamålet lämpliga djurbitar.
Vi började dagen med att åka till Kunming hotel varifrån buss nummer fem skulle ta oss till dagens första stopp för vidare byte till en annan buss. Vi kunde tyvärr inte hitta någon busshållplats eller bussterminal på det utlovade stället så vi tog en taxi istället (något som går mycket bra i det här landet eftersom taxametern inte tickar på i samma tempo som i Sverige. Kostnaden för resan slutade på dryga 40 pengar (dubbelt så dyrt som för de två bussresorna för två personer)).
Väl framme vid foten av berget (nåja, en liten bit upp men fortfarande ganska mycket kvar) refuserade vi ett flertal erbjudanden om att åka minibuss upp till bergets huvudattraktion för att istället gå upp hela vägen (två och en halv timme enligt Lonely Planet). Efter bara ett par hundra meter hittade vi en vältrampad stig uppför berget som vi bestämde oss för att följa istället för vägen av betongplattor. Vi trodde att stigen gick mellan de olika serpentinerna på vägen.
Varje femhundrade meter erbjöds tillfälle att skjuta prick på ballonger med en ärtbössor och hyra hästar för att rida uppför stigen. Efter ett bra tags vandrande började vi inse att stigen inte alls ledde till nästa serpentin på vägen, men vi fortsatte ändå eftersom vi började möta andra turister (kineser) som var på väg nedåt. Nästan uppe på toppen fick vi vänta en halvtimme under det tätaste trädet vi kunde hitta för att söka skydd från dagens första åskskur.
Vi förstod inte riktigt grejen med den toppen vi nådde och påbörjade vår vandring nedför andra sidan. 4,7 kilometer senare kom vi tillbaka till den ursprungliga vägen ett par kilometer högre upp. Ytterligare en kilometer högre upp kom vi fram till ett turistcentrum varifrån en gondollinbana gick ner till foten av berget och en sittlift gick upp till bergets huvudattraktion Dong men (Drakporten). Vi inmundigade varsin kokt majskolv, en mindre frigolitförpackning med välkryddade friterade småpotatisar och lite av grillad majskolv innan vi fortsatte vår vandring (vi gick istället för att åka sittlift) mot drakporten. Drakporten är en av de högsta av en serie små tempel som är uthuggna ur bergets östra (mycket branta) sida som vetter mot sjön och Kunming. Vi knatade uppför vindlande trappor (varav några påminde om trappan som Frodo och Sam bestiger i Sagan om ringen) och uthuggna gångar på vägen upp mot drakporten. Bitvis exponerades vi för en fantastisk utsikt över sjön och Kunming. Strax innan toppen var det åter igen dags för ett nytt regnväder. Efter en stunds väntan i skydd av en av många grottor bestämde vi oss för att fortsätta vidare till stolsliftens toppterminal i hopp om att kunna åka ner därifrån med någonslags takförsett motorfordon. Tyvärr erbjöds inte ens möjligheten att åka ner med sittliften så vi köpte varsin engångsregncape (eller kanske halvgångs med tanke på kvaliteten) och påbörjade nedstigningen.
Vägen ner gick tämligen smärtfritt och vi träffade på en österrikiskt par som vi hade sprungit på som hastigast i början på dagen. Vi slog följe sista biten ner och delade på en bil in till stan.
Till middag hade vi siktat in oss på en indisk restaurang som jag har fått en visitkort till (från en av mina volvokollegor (Kajsa)). Vår lägenhetskamrat Lisa följde med och vi hoppade in i en taxi för att ta oss till restaurangen. När vi hoppade ur taxin vid restaurangen visade det sig att det inte alls var någon indisk restaurang utan en tvättäkta kinesrestaurang. Maten smakade visserligen bra, men jag hade siktat in mig på en god curry och lite nanbröd. Tack för den Kajsa, nu vet jag vart jag har dig...
Efter maten åkte vi vidare till Salvador´s för att dricka det uteblivna frukostkaffet och åter igen stråla ihop med det österrikiska paret (David och Edith). En kopp kaffe och ett par timmars trevligt samkväm senare var det dags för hemgång (grindarna till bostadsområdet stänger klockan tolv) och nu är det snart dags för att sova min skönhetssömn.
Pappa: Härligt med en sväng till västkusten. De salta vindarna och den friska luften gör er säkert gott. Hälsa till bror och svägerska när ni hälsar på i Jönköping. Vad den 24:e beträffar går det säkert alldeles utmärkt. Vad jag vet är inget planerat och vi kan höras vidare om saken när det närmar sig. Hanna skall det givetvis hälsas till men tyvärr kommer vi inte träffa Michel eftersom han och Ambra har den dåliga smaken att vara i Holland när vi kommer och hälsar på. Ha det gott och hälsa mor om hon inte läser själv. Trevligt med ett nystädat Våsjö för övrigt, jag kan gärna tänka mig att nyttja faciliteterna när jag väl har hunnit landa där hemma.
Beo: Fint med Österlen trots att ni har missat något av det bästa med den delen av Sverige. Golfbanorna i området erbjuder både utmaning, naturskönhet och en finish som sällan skådats, men om jag känner familjen Berndtson rätt så har ni missat alla dessa godsaker längs den skånska ostkusten.
Regnet verkar inte vilja överge oss så morgondagen tänker vi ägn åt att blöta ner oss frivilligt genom att doppa våra lekamen (heter det så i plural?) i varma källor och andra välgörande bassänger.
Vad Philip och Emilie beträffar så låter jag dom svara för sig själva, men nu vet både dom och jag att de är bjudna. Grillat låter kalasbra och de bruna fiskarna behöver du (som du verkar ha förstått) inte försöka efterlikna, det blir bra med en gammal hederlig fläskkarré, kycklingfilé, oxfilé eller andra för ändamålet lämpliga djurbitar.
söndag 13 juli 2008
Tillbaka i Kunming
Tre dagar efter avresa till Lijiang är vi tillbaka i Kunming. Mellan regnskurarna har vi haft ihållande regn. Vädret uppmuntrade tyvärr inte till vare sig vandring vid Tiger Leaping Gorge, Cykel-sightseeing utanför Lijiang eller fotografering av de majestätiska bergen runt staden. Gamla stan i Lijiang är däremon väldigt vackert och trevligt att ströva omkring i. Tyvärr är stan överkommersialiserad och gatorna är fyllda av souvenirbutiker som säljer vävda sjalar, silversmycken, skinnprylar, jadearmband och annat tingel tangel.
Tillbaka till början på resan:
På Kunmings flygplats började jag prata med två amerikaner som var här i Kina och jobbade med ett datorsystem till OS. Nu var de dock på semester och hade passande nog precis kommit från Lijiang. De rekomenderade ställen att besöka, restauranger att äta på och en behandling att prova på. Ställen att besöka reducerades i och med väderförhållandena, men vi hann med Lijiangs gamla delar och "måsteplatserna" närmast stan. Restauranger besöktes både morgon, middag och kväll. Båda kvällarna hamnade vi på "Blue Papaya", ett ställe som ägs av en kines som ser ut som Jimmy Page(!). Första kvällen beställde vi in allehanda smårätter och var mycket nöjda med det mesta. "Jimmy Page" satt vid bordet bredvid oss och kalasade tillsammans med ett gäng vänner. Igår kväll satte vi oss på övervåningen (i fredags satt vi på uteterrassen) efter att ha läst menyn på stället tvärs över bäcken och Sara valde valde bort det på grund av möjligheten att äta kanin. Hur som helst så hamnade vi på Blue Papaya igen. Den här gången beställde vi in Hot Pot. När jag har ätit hot pot tidigare får man in en buljong/soppa som står och kokar på en platta på bordet. Utöver soppan får/beställer man in kött skuret i tunna skivor, grönsaker, svamp osv. som sedan läggs ner i buljongen allteftsom man vill äta de olika delikatesserna. Det vi beställde visade sig vara en soppa med någon slags svamp, skinka och en halv broilerkyckling (om du frågar mig så tyckte jag att det mest var den halvan av kycklingen man normalt sett inte äter t ex. huvud, fötter och andra ben). Jag tyckte (trots tre månader här i kina) att det var lite sådär. Sara tyckte mest inte. När vi hade gett upp försöken att äta broilersoppan tänkte vi dricka upp våra två flaskor öl och sedan bege oss vidare för att finna ny föda.
Jimmy Page satt vid ett bord i hörnet av lokalen och när han lade märke till oss gick han fram med två glas och en flaska vin i handen och hälsade oss välkommna tillbaka. Trevligt!
När vi närmade oss att gå började två trubadurer att spela så vi bestämde oss för att stanna kvar. Vi beställde in två av de godaste rätterna från i fredags och fick njuta av flera välspelade och skönsjungna låtar på både kinesiska och engelska. Trubadurernas talang var en kraftig kontrast mot den trubadur vi stötte på dagen innan. Medans vi satt och åt i fredags vandrade en kille runt med gitarren på magen, en mic i headset och en förstärkare på ryggen. Han spelade låtar på beställning från gäster på restaurangerna i närheten. Tyvärr hade han inte insett vikten av att varesig stämma gitarren, sjunga rent eller dra ner förstärkaren så att den inte distar. Det hela kan kategoriseras som tragikomiskt...
Mellan de två middagarna på Blue Papaya har vi hunnit med att äta frukost på Prague Café, fika på Petit Lijiang Bookcafé och ätit lunch på Mama Fu's (som för övrigt (enligt oss) sereverar stans bästa baba (en lokal (Naxi-folket) brödvariant som klassas som ett måste om man är i Lijiang (även om det går att få tag på det i Shanghai på vägen mellan lägenheten och bussen till jobbet)). Maten här i Yunnan är generellt sett mycket bättre än i Shanghai.
Den behandlingen vi blev tipsade om, men tyvärr inte hittade, var en öronrengöring/tonterapi som innehöll allt från rakning och vaxborttagning till en stålspiral som pillas in i örat och tonsätts med en stor (lågfrekvent) stämgaffel. Vi hittade aldrig de som utförde denna typ av behandling (troligtvis på grund av vädret) och kan därför bara redogöra för händelseförloppet i andra hand.
När vi kom till Lijiangs flygplats hoppade vi in i en taxi och bad chauffören att åka till ett hotell som vi sett ut på förhand i Lonely Planet. Gamla stan i Lijiang är avstängt för biltrafik så taxin lämnade av oss i utkanten. Precis som stora delar av den övriga tiden så regnade det ganska kraftigt när taxin lämnade oss till vårt öde. Det första vi fick göra var att köpa paraplyer (som troligtvis är dubbelt så dyrt när det regnar) och få tag på en karta (vilket visade sig vara lätt, men att få tag på en vettig karta är mycket svårare). Efter en stunds irrande frågar en tjej (på engelska) om vi har något hotell och vi svarar att vi är på väg till ett men att vi inte har bokat något rum. Hon frågar vad vi betalar för rummet och sänker priset på ett rum hos sig med en tredjedel. Det slutar med att vi bor på ett litet hotell nära torget i mitten på stan. Priset på rummet är lågt, men sängarna är hårda. Hur som helst så var det skönt att slippa vandra runt i regnet och försöka leta reda på ett hotell med en karta som är kraftigt undermålig.
Det visade sig att vädret i den här delen av Kina är långt ifrån de 35 grader och sol som vi lämnade i Shanghai. När vi kom till Lijiang frös vi som hundar och utöka klädförrådet med en jacka och några sjalar.
Av väderleksrapporterna att döma så var det en bättre idé att åka tillbaka till Kunming och spendera, förhoppningsvis soliga, två dagar (måndag och tisdag) istället för att vara kvar i Lijiang eller Dali och bli blöta av det regn som förväntas falla de närmsta dagarna. Det hela har resulterat i att vi idag har spenderat åtta timmar i buss på landsvägarna mellan Lijiang och Kunming. Vägarna var tillräckligt stora för att det skulle vara behagligt att åka men också tillräckligt små för att få möjligheten att betrakta landskapet runtomkring.
Dagens äventyr var när vi stannade på en vägkrog för att äta lunch. Vi hamnade lite efter övriga bussresenärer och visste därför inte hur det hela gick till när vi väl kom in i restaurangen. Vi beställde in ris och ett par grönsaksrätter efter damen i kassans rekomendation (meny på engelska var bara att glömma). Tydligen skulle vi ha gått in i köket och gjort våra beställningar, men vi fick maten i alla fall. Maten smakade bra och vi hann tillbaka till bussen innan den avgick. De åtta timmarna i bussen gick oväntat smärtfritt.
Väl tillbaka i Kunming har vi ätit varsin nudelsoppa på the Loft och druckit makalöst goda kaffedrinkar på Salvador's. Vi hoppas på att väderleksrapporterna för Kunming de närmsta dagarna stämmer lika bra som för Lijiang de senaste dagarna.
För övrigt kan sägas att jag är något överraskad och mycket nöjd med att jag lyckas få taxichaufförerna att köra oss dit vi vill. Hittills har vi kommit fram varje gång, vilket är ett mycket bra facit med tanke på min nivå av kinesiska!
Kiwi: Rapport från helgen begivenheter från både vindsarbete och Fröviforsfiske önskas givetvis. Är det tillräckligt klart på vinden för att kunna ta emot oss som gäster när vi kommer hem? Eller får vi nöja oss med att njuta på balkongen?
LK: Rapport och fiskarna kommer senare, men ryktet säger att det är skönt. Ha en härlig semester!
Bilder från våra begivenheter kommer vad det lider...
Sara har somnat för länge sedan och det är hög tid för mig att sova så jag orkar med morgondagens tripp till västra bergen (Xi Shan).
Tillbaka till början på resan:
På Kunmings flygplats började jag prata med två amerikaner som var här i Kina och jobbade med ett datorsystem till OS. Nu var de dock på semester och hade passande nog precis kommit från Lijiang. De rekomenderade ställen att besöka, restauranger att äta på och en behandling att prova på. Ställen att besöka reducerades i och med väderförhållandena, men vi hann med Lijiangs gamla delar och "måsteplatserna" närmast stan. Restauranger besöktes både morgon, middag och kväll. Båda kvällarna hamnade vi på "Blue Papaya", ett ställe som ägs av en kines som ser ut som Jimmy Page(!). Första kvällen beställde vi in allehanda smårätter och var mycket nöjda med det mesta. "Jimmy Page" satt vid bordet bredvid oss och kalasade tillsammans med ett gäng vänner. Igår kväll satte vi oss på övervåningen (i fredags satt vi på uteterrassen) efter att ha läst menyn på stället tvärs över bäcken och Sara valde valde bort det på grund av möjligheten att äta kanin. Hur som helst så hamnade vi på Blue Papaya igen. Den här gången beställde vi in Hot Pot. När jag har ätit hot pot tidigare får man in en buljong/soppa som står och kokar på en platta på bordet. Utöver soppan får/beställer man in kött skuret i tunna skivor, grönsaker, svamp osv. som sedan läggs ner i buljongen allteftsom man vill äta de olika delikatesserna. Det vi beställde visade sig vara en soppa med någon slags svamp, skinka och en halv broilerkyckling (om du frågar mig så tyckte jag att det mest var den halvan av kycklingen man normalt sett inte äter t ex. huvud, fötter och andra ben). Jag tyckte (trots tre månader här i kina) att det var lite sådär. Sara tyckte mest inte. När vi hade gett upp försöken att äta broilersoppan tänkte vi dricka upp våra två flaskor öl och sedan bege oss vidare för att finna ny föda.
Jimmy Page satt vid ett bord i hörnet av lokalen och när han lade märke till oss gick han fram med två glas och en flaska vin i handen och hälsade oss välkommna tillbaka. Trevligt!
När vi närmade oss att gå började två trubadurer att spela så vi bestämde oss för att stanna kvar. Vi beställde in två av de godaste rätterna från i fredags och fick njuta av flera välspelade och skönsjungna låtar på både kinesiska och engelska. Trubadurernas talang var en kraftig kontrast mot den trubadur vi stötte på dagen innan. Medans vi satt och åt i fredags vandrade en kille runt med gitarren på magen, en mic i headset och en förstärkare på ryggen. Han spelade låtar på beställning från gäster på restaurangerna i närheten. Tyvärr hade han inte insett vikten av att varesig stämma gitarren, sjunga rent eller dra ner förstärkaren så att den inte distar. Det hela kan kategoriseras som tragikomiskt...
Mellan de två middagarna på Blue Papaya har vi hunnit med att äta frukost på Prague Café, fika på Petit Lijiang Bookcafé och ätit lunch på Mama Fu's (som för övrigt (enligt oss) sereverar stans bästa baba (en lokal (Naxi-folket) brödvariant som klassas som ett måste om man är i Lijiang (även om det går att få tag på det i Shanghai på vägen mellan lägenheten och bussen till jobbet)). Maten här i Yunnan är generellt sett mycket bättre än i Shanghai.
Den behandlingen vi blev tipsade om, men tyvärr inte hittade, var en öronrengöring/tonterapi som innehöll allt från rakning och vaxborttagning till en stålspiral som pillas in i örat och tonsätts med en stor (lågfrekvent) stämgaffel. Vi hittade aldrig de som utförde denna typ av behandling (troligtvis på grund av vädret) och kan därför bara redogöra för händelseförloppet i andra hand.
När vi kom till Lijiangs flygplats hoppade vi in i en taxi och bad chauffören att åka till ett hotell som vi sett ut på förhand i Lonely Planet. Gamla stan i Lijiang är avstängt för biltrafik så taxin lämnade av oss i utkanten. Precis som stora delar av den övriga tiden så regnade det ganska kraftigt när taxin lämnade oss till vårt öde. Det första vi fick göra var att köpa paraplyer (som troligtvis är dubbelt så dyrt när det regnar) och få tag på en karta (vilket visade sig vara lätt, men att få tag på en vettig karta är mycket svårare). Efter en stunds irrande frågar en tjej (på engelska) om vi har något hotell och vi svarar att vi är på väg till ett men att vi inte har bokat något rum. Hon frågar vad vi betalar för rummet och sänker priset på ett rum hos sig med en tredjedel. Det slutar med att vi bor på ett litet hotell nära torget i mitten på stan. Priset på rummet är lågt, men sängarna är hårda. Hur som helst så var det skönt att slippa vandra runt i regnet och försöka leta reda på ett hotell med en karta som är kraftigt undermålig.
Det visade sig att vädret i den här delen av Kina är långt ifrån de 35 grader och sol som vi lämnade i Shanghai. När vi kom till Lijiang frös vi som hundar och utöka klädförrådet med en jacka och några sjalar.
Av väderleksrapporterna att döma så var det en bättre idé att åka tillbaka till Kunming och spendera, förhoppningsvis soliga, två dagar (måndag och tisdag) istället för att vara kvar i Lijiang eller Dali och bli blöta av det regn som förväntas falla de närmsta dagarna. Det hela har resulterat i att vi idag har spenderat åtta timmar i buss på landsvägarna mellan Lijiang och Kunming. Vägarna var tillräckligt stora för att det skulle vara behagligt att åka men också tillräckligt små för att få möjligheten att betrakta landskapet runtomkring.
Dagens äventyr var när vi stannade på en vägkrog för att äta lunch. Vi hamnade lite efter övriga bussresenärer och visste därför inte hur det hela gick till när vi väl kom in i restaurangen. Vi beställde in ris och ett par grönsaksrätter efter damen i kassans rekomendation (meny på engelska var bara att glömma). Tydligen skulle vi ha gått in i köket och gjort våra beställningar, men vi fick maten i alla fall. Maten smakade bra och vi hann tillbaka till bussen innan den avgick. De åtta timmarna i bussen gick oväntat smärtfritt.
Väl tillbaka i Kunming har vi ätit varsin nudelsoppa på the Loft och druckit makalöst goda kaffedrinkar på Salvador's. Vi hoppas på att väderleksrapporterna för Kunming de närmsta dagarna stämmer lika bra som för Lijiang de senaste dagarna.
För övrigt kan sägas att jag är något överraskad och mycket nöjd med att jag lyckas få taxichaufförerna att köra oss dit vi vill. Hittills har vi kommit fram varje gång, vilket är ett mycket bra facit med tanke på min nivå av kinesiska!
Kiwi: Rapport från helgen begivenheter från både vindsarbete och Fröviforsfiske önskas givetvis. Är det tillräckligt klart på vinden för att kunna ta emot oss som gäster när vi kommer hem? Eller får vi nöja oss med att njuta på balkongen?
LK: Rapport och fiskarna kommer senare, men ryktet säger att det är skönt. Ha en härlig semester!
Bilder från våra begivenheter kommer vad det lider...
Sara har somnat för länge sedan och det är hög tid för mig att sova så jag orkar med morgondagens tripp till västra bergen (Xi Shan).
fredag 11 juli 2008
Högre upp och längre in
Efter knappt två dagar i Kunming utan att göra det turistiga man ska göra här drar vi vidare till Lijiang som ligger 40 minuters flygresa nordväst om Kunming. Planen var egentligen att åka till Lijiang och göra en tvådagarsutflykt till "the Tiger Leaping Gorge" som skall vara riktigt spektakulärt och bra uppvärmning inför vandringen som väntar för mig helgen efter vår hemkomst. TLG är en djup floddal med en vandringsled längs en av sidorna.
Ryktet säger: Åk dit!
Men Vädret säger: Gör något annat!
Väderleksrapporterna skvallrar om regn och åskskurar de närmsta dagarna så vi ha slagit TLG ur hågen eftersom vandringsstigarna blir till lerbäckar vid regnväder. Vi åker ändå till Lijiang och plannerar att gå/cykla/åka runt så mycket vi kan mellan regnskurarna. Vi har inte bestämt oss för hemresesättet ännu, men eventuellt åker vi buss via Dali på vägen tillbaka till Kunming. Ytterligare redogörelse och fotografier lämnas efter resan.
Sista dagen i Kunming (tisdag) har vi planerat in en dags vistelse på "hot springs" spa. Där väntar förutom varma källor och vanlig massage även fiskmassage (vilket innebär bad i en pool där ett stort antal småfiskar simmar runt och äter upp gammal hud från kroppen). Förhoppningsvis slipper vi bassängen med pirayor eller andra blodtörstiga fiskar...
Nu bär det av till flygplatsen!
Ryktet säger: Åk dit!
Men Vädret säger: Gör något annat!
Väderleksrapporterna skvallrar om regn och åskskurar de närmsta dagarna så vi ha slagit TLG ur hågen eftersom vandringsstigarna blir till lerbäckar vid regnväder. Vi åker ändå till Lijiang och plannerar att gå/cykla/åka runt så mycket vi kan mellan regnskurarna. Vi har inte bestämt oss för hemresesättet ännu, men eventuellt åker vi buss via Dali på vägen tillbaka till Kunming. Ytterligare redogörelse och fotografier lämnas efter resan.
Sista dagen i Kunming (tisdag) har vi planerat in en dags vistelse på "hot springs" spa. Där väntar förutom varma källor och vanlig massage även fiskmassage (vilket innebär bad i en pool där ett stort antal småfiskar simmar runt och äter upp gammal hud från kroppen). Förhoppningsvis slipper vi bassängen med pirayor eller andra blodtörstiga fiskar...
Nu bär det av till flygplatsen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
